neverstop

....jag ska ju veta det här med motivation och målfokus, jag som är Hälsoutvecklare :S ....
Men när det kommer till en själv så blir allt svårare tycker jag, svårt att råda sig själv.

Känner mig grymt motiverad... finns inget annat just nu... bara fortsätta nöta fram till mål, men det va just det med målet...
Tänk dig att du har som mål att sitta där uppe på toppen av ett utav tornen och dingla med benen och kunna känna dig nöjd över din prestation...

...tänk dig sen att du börjat klättra, och det går bra...men det är jobbigt...du tittar ner och ser att allt blir mindre och mindre där nere på marken, och trots mjölksyran och smärtan i händerna så kämpar du vidare, för tanken att sitta där uppe och känna dig nöjd motiverar dig nog för att fortsätta...
Men så tittar du istället upp... och ser knappt toppen av tornet bland molnen... och du känner dig plötsligt väldigt väldigt liten och inte längre lika stark... 

Så jäkla viktigt hur man tänker för att behålla motivationen!!

Tidigare dagar har allt känts glasklart för mig... jag har känt mig fullt fokuserad och motiverad, men idag gjorde jag bort mig... jag jämförde mitt mål (det jag ser framför mig) med något som fick mitt mål att verka futtigt.... vet inte... men kände plötsligt mig liten, svag.... vem kämpar för ett mål som verkar futtigt.

Vet att det bara är att ändra inställning och tankegång och få tillbaka känslan av det fokus jag nyss hade, för jag tänker nå mitt mål med svett, envishet och ett leende, inga tårar...  så... sluta jämföra...tillbaka till målfokuset jag nyss hade.. utan jämförelser.

Ska tänka på varför jag gör detta....
Svar:  För att jag vill satsa på mig själv 100%...  och då ska fokus ligga på mig själv och ingen annan för bästa resultat...   jag menar, man vinner ju ingen tävling genom att bara beundra andra, man måste ju tro minst lika mycket på sig själv?  eller?   

Först när man hoppat över ribban, utan att riva...kan man ju höja den...  endast dumhet att höja innan dess.


Kom att tänka på något precis i stunden.... minns när jag var liten och vi hade haft ett skidlopp i skolan, jag kom hem (då morfar och hans fru var på besök) och berättade glatt att jag kommit 2:a i skidloppet =D, då min morfars fru säger...
-Nämen, men ni var väll bara 2st som ställde upp i loppet, och skratttar åt sitt otroligt roliga skämt, snacka om att sänka någon, och att dessutom göra sig rolig på ett barns bekostnad : (  Gillade aldrig henne!   Kan räkna många grodor som hoppat ur hennes mun, som jag minns än idag, ca 15-20år senare.  Skulle dock inte ha något emot att möta tanten idag...  hehe =)


Imorgon har jag en dejt inplanerad mellan powerwalkandet...en dejt med Pappa =) ,väldigt länge sen vi sågs nu, så ska bli kul!

...